fredag 28 januari 2011

Att lyckas lära

Jag har tidigare skrivit att lust och smärta är
effektiva när man pratar om lärande.

Jag står fast vid det. Men vill lägga till att man lär sig kanske inte just när man är inuti smärtan, utan när man är på andra sidan av den.

Jag försöker alltid vara positiv när någon inte klarar av en uppgift eller kanske misslyckas med en uppgift. Jag säger, och menar det - "Man lär sig mycket när man gör fel. Njut av att du får lära dig något även om det känns jobbigt just nu."

Men.

Kanske menar jag egentligen att man lär sig mycket första gången EFTER man gjort fel. När man gör det rätt, eller bättre.

Det kanske är i lyckandet efter misstaget som det verkligt stora lärandet finns?

I SÅ FALL är det extremt viktigt att vi lärare hjälper våra elever/studenter när de misslyckas och visar dem en väg för att lyckas.

För övrigt går det att hävda att inte en enda lärare har lärt någon elev någonting någonsin. Det är alltid eleven som lär sig. Vi är blott ett verktyg för att de ska kunna lära sig något.

I ett sådant perspektiv tycker jag att det måste finnas ett större krav på kunskap hos läraren. För om eleven styr sitt lärande (vilket jag verkligen tror att de gör, det är liksom det min avhandling handlar om, denna tanke finns i det sociokulturella perspektivet) så måste vi lärare kunna vara en hjälp på de olika vägar som eleven behöver gå för att lära sig så bra som just den eleven kan.

Alltså en skola styrd utifrån elevens behov istället för utifrån lärarens. Det ställer krav på att fortsätta vilja utvecklas och fortbilda sig som lärare. Det ställer krav på oss lärare att vi vill lyssna på eleverna och att vi är intresserade av deras lärande och inte bara vår egen undervisning.

Vad händer om vi vänder på skolsteken? Utgå från elevens lärprocess och inte den egna undervisningen.

Är det inte sådana lärare som bygger en fantastisk skolvardag för våra elever?

Nu är det helg. Den är helig. Familj och vänner ryms endast där. Inget jobb. Amen

/Annetteplättelärandetänkare

fredag 21 januari 2011

Vänlighet och värme - DET FUNGERAR!

I veckan satt jag i samtal med eliten på vår skola.
Det vill säga de som kallas övrig personal, vaktmästare, städerska och fritidsledarna.
Ja, vi var för all del några lärare också. Men samtalet höll ändå en hög nivå. ;o)

Nu provocerar jag medvetet.

Men det är för att de samtal med lärare som jag har (det kan mycket väl bero på mig själv) tenderar att fokusera på problem istället för lösningar, fokusera på kortsiktiga mål i stället för långsiktiga mål. Och det beror säkerligen på vår uppgift som lärare. Vi är ju måna om att varje lektion ska fungera så då behövs det kortsiktiga tänkandet som - sitta still, vara tyst, lyda osv för att lektionen ska genomföras så smidigt som möjligt. Medan ett långsiktigt mål är kritiskt tänkande och det kräver kanske helt andra sätt att undervisa? Jag tycker mycket om mina lärarkolleger och mina egna "lärarovanor" men det är viktigt att lyfta blicken. Med det sagt tycker jag lärare ska hålla fast vid sitt kunskapsuppdrag. Lärare är förmedlare av kunskap! Det är därför vi behöver olika medarbetare på en skola. Vad sedan kunskap är... det får bli ett annat blogginlägg om den saken =)

Nåväl tillbaka till samtalet med dessa för skolan så viktiga medarbetare.

Stefan, ja, jag namnger dig för du är så klok att jag gråter en smula, sa ordet relationskapital. Så vinner vi eleverna. RELATIONSkapital. Så sant! Under samtalet började två elever brottas, på skoj, men lite väl hårt, Stefan bara visslade på dem och de slutade med en gång - RELATIONSKAPITAL!

R E L A T I O N S K A P I T A L ! ! ! !

Jag säger det igen

R E L A T I O N S K A P I T A L ! ! ! !

Ett sätt att vinna relationskapital är att vara vänlig och generös i sin person. Här är en URBRA film om detta. Ta dig tid att kolla in den.





Jag önskar dig som läsare en fantastisk helg.
/Annetteplättekomlimangsutövare