måndag 10 december 2012

Gett upp eller gått vidare?

Satt med några tvåor idag. Det var ljuvligt. De kom före alla andra i klassen och vi satt och småpratade. Senare på dagen träffade jag nior som håller på att förbereda årets luciatåg. De är så himla härliga, jag riktigt lyser upp inombords när jag är tillsammans med eleverna.

Jag fick ett litet stygn i hjärtat eftersom jag snart lämnar grundskolans värld.

Och frågan som jag brottats med under ganska många år nu är om jag går från något eller till något. Sanningen är väl någonstans mitt emellan.

Hade jag kunnat stanna kvar i grundskolan utan att arbeta så jag blir sjuk hade jag nog stannat. Men kanske inte så väldigt många år till. Forskning har verkligen tagit ett grepp om mig. Jag tycker det är så oändligt roligt att ta reda på saker. Jag är obotligt nyfiken, och har nog alltid varit.

Men åter till grundskolan,
luften gick i ärlighetens namn ur mig.

Eller vad sägs om
400 elever (alla ska bedömas och jag träffar dem 40 minuter/vecka och för det mesta i helklass, dvs 30 elever som ska individuellt bedömas på 40 min... och i musik har man liksom inga skriftliga inlämningsuppgifter, det går inte ut på det, på musiken spelar man ju...)
på 3 olika skolor
fullt handledarskap på en skola jag är på 50% av tiden
Helklasser i musik i åk 1-5 och åk 9.
Undervisning i åk 1-9 med undantag för åk 6. 
Detta var min "belöning" när jag kom tillbaka från lärarlyftets forskarskola i musikpedagogik. Den tyngsta tjänsten i hela min karriär... Det fick ett ackomanjemang av låg löneutveckling under alla år i forskarskolan och lyftet som jag hoppades på när jag fick min examen, den uteblev. Motiveringen var; man får inte högre lön för att man har högre utbildning. Nähe. Och inte får jag använda mina nya kunskaper heller.

Det blev för snurrigt i min hjärna. Varför har man skickat en lärare på ett lärarlyft och sedan använder man sig inte av den nya kompetensen? Varför belönar man det hårda slitet som det innebar att genomgå denna forskarutbildning med den sämsta tjänsten som läraren någonsin haft? Och varför tycker man att det är rimligt med kraftigt försämrad löneutveckling?

Det är ett samhällsproblem. Det handlar om processer och ställningstagande som är utanför mig som person. Vill skolan inte ha lärare som vill gå så långt det bara är möjligt? Vill inte skolan ha lärare som vill flyga? Vill inte skolan vila på vetenskaplig grund?
Jag känner mig som en bricka i ett spel där jag blir symbolen för någonting rektorerna aldrig bett om, och det visar det med allt för tydlig skärpa.

De missade en sak bara. Jag är en människa.

Det blev för jobbigt för mig att stanna i grundskolan. Till och med för mig som är den största av alla entusiaster i skolan. JAG ÄLSKAR ATT UNDERVISA! Jag ÄÄÄÄÄÄÄLSKAR att se elever utvecklas och kunskapa. Det finns VERKLIGEN inte mycket som är bättre än det.

Men nu är jag på väg mot det nya, det lockande, det kittlande.

Jag har köpt vinterstövlar för det nya finns i andra änden av Sverige. Piteå. Tänka sig, Piteå. Som skåning är det ungefär lika långt bort som Italien. Och kanske lika mycket kulturkrock =D