Till alla politiker

Jag hatar

verkligen genuint

H A T A R

att skolor styrs av pengar. Eller snarare bristen av dem...

Politikerna verkar tycka att det inte behövs särskilt mycket pengar för att bedriva en god verksamhet för eleverna... de har fel!

Skärpning politiker. Ni är patetiska om ni tror att det går att göra kladdkaka av bajs.

Over and out

Nettanledseninisjälenplättan

I alla fall om vi vill att våra elever ska nå sin fulla potential.

Det är inget nytt att lärandet hos våra barn

och ungdomar inte optimeras i skolans värld.

Deras kunskap skapas främst i andra sammanhang såsom rockband, familjer, egna valda aktiviteter, organisationer osv, det vill säga institutioner eller sammanhang som vi vanligtvis inte förknippar med lärande. Det vi sysslar med i skolan skulle totalt sakna sammanhang för eleverna om de inte hade tidigare erfarenheter att hänga upp all vår information på.

Det är konstigt att vi lärare år efter år accepterar att eleverna inte lär sig mer i skolan med tanke på hur lång tid de spenderar där. Hur kommer det sig att vi nöjer oss med att ha undervisat och kallar det vårt arbete istället för att försäkra oss om att varje elev når sin fulla potential varje lektion.

Jag är kritisk även mot mig själv.

Problemet är verkligt i skolan. Och delvis en produkt av en orimlig tidtabell (som kallas schema) samt andra ramar i skolans värld som har fokus på tids- och kostnadseffektivitet istället för lärandeprocesser.

De allra flesta lärare är

mycket duktiga pedagoger.

Tyvärr är vi lärare dåliga på att se varför barnen inte når sin fulla potential och vad av det som beror på oss som lärare och oss som institutionen skola. Vi är också rädda för att vara självkritiska och se på oss själva utifrån ett perspektiv där lärandet står i centrum, inte boken eller våra tankar om vad som är viktigt.

Däremot är vi väldigt duktiga på att se vad eleven behöver förändra, eller vad andra faktorer och sammanhang som finns kring eleven behöver förändra. Men är detta egentligen en ursäkt för att lärandet i skolan inte optimeras? Eller ska denna kunskap om eleven förändra vårt sätt att möta eleven? Och då talar jag inte om stödinsatser i form av exempelvis specialundervisning. Jag pratar om det dagliga mötet med ALLA våra elever VARJE lektion VARJE skoldag. Är det eleven eller vi som måste förändras? Någon gång måste det väl ändå vara vi lärare som måste förändra vårt sätt att möta någon elev?

Alla elever vi möter tar emot vår kunskapsinformation på sitt eget sätt. För varje elev har ett eget universum av erfarenheter som all ny kunskap färgas av. Det är lätt att glömma att även våra elever i skolan har erfarenheter som är en del av dem. Det är också lätt att glömma att det är de som är i centrum för vårt arbete, eleverna. Det är inte vi lärare.

Vi måste möta våra elever DÄR DE är

och inte tvinga dem att möta oss där vi är.

i alla fall om vi vill att de ska nå sin fulla potential varje dag, varje lektion.

Nettanhemmaigenplättan

Sir Ken Robinson

För bra för att inte dela. Tack http://andersereniustyckertill.blogspot.com

Att lyckas lära

Jag har tidigare skrivit att lust och smärta är

effektiva när man pratar om lärande.

Jag står fast vid det. Men vill lägga till att man lär sig kanske inte just när man är inuti smärtan, utan när man är på andra sidan av den.

Jag försöker alltid vara positiv när någon inte klarar av en uppgift eller kanske misslyckas med en uppgift. Jag säger, och menar det - "Man lär sig mycket när man gör fel. Njut av att du får lära dig något även om det känns jobbigt just nu."

Men.

Kanske menar jag egentligen att man lär sig mycket första gången EFTER man gjort fel. När man gör det rätt, eller bättre.

Det kanske är i lyckandet efter misstaget som det verkligt stora lärandet finns?

I SÅ FALL är det extremt viktigt att vi lärare hjälper våra elever/studenter när de misslyckas och visar dem en väg för att lyckas.

För övrigt går det att hävda att inte en enda lärare har lärt någon elev någonting någonsin. Det är alltid eleven som lär sig. Vi är blott ett verktyg för att de ska kunna lära sig något.

I ett sådant perspektiv tycker jag att det måste finnas ett större krav på kunskap hos läraren. För om eleven styr sitt lärande (vilket jag verkligen tror att de gör, det är liksom det min avhandling handlar om, denna tanke finns i det sociokulturella perspektivet) så måste vi lärare kunna vara en hjälp på de olika vägar som eleven behöver gå för att lära sig så bra som just den eleven kan.

Alltså en skola styrd utifrån elevens behov istället för utifrån lärarens. Det ställer krav på att fortsätta vilja utvecklas och fortbilda sig som lärare. Det ställer krav på oss lärare att vi vill lyssna på eleverna och att vi är intresserade av deras lärande och inte bara vår egen undervisning.

Vad händer om vi vänder på skolsteken? Utgå från elevens lärprocess och inte den egna undervisningen.

Är det inte sådana lärare som bygger en fantastisk skolvardag för våra elever?

Nu är det helg. Den är helig. Familj och vänner ryms endast där. Inget jobb. Amen

/Annetteplättelärandetänkare

Vänlighet och värme - DET FUNGERAR!

I veckan satt jag i samtal med eliten på vår skola.

Det vill säga de som kallas övrig personal, vaktmästare, städerska och fritidsledarna.

Ja, vi var för all del några lärare också. Men samtalet höll ändå en hög nivå. ;o)

Nu provocerar jag medvetet.

Men det är för att de samtal med lärare som jag har (det kan mycket väl bero på mig själv) tenderar att fokusera på problem istället för lösningar, fokusera på kortsiktiga mål i stället för långsiktiga mål. Och det beror säkerligen på vår uppgift som lärare. Vi är ju måna om att varje lektion ska fungera så då behövs det kortsiktiga tänkandet som - sitta still, vara tyst, lyda osv för att lektionen ska genomföras så smidigt som möjligt. Medan ett långsiktigt mål är kritiskt tänkande och det kräver kanske helt andra sätt att undervisa? Jag tycker mycket om mina lärarkolleger och mina egna "lärarovanor" men det är viktigt att lyfta blicken. Med det sagt tycker jag lärare ska hålla fast vid sitt kunskapsuppdrag. Lärare är förmedlare av kunskap! Det är därför vi behöver olika medarbetare på en skola. Vad sedan kunskap är... det får bli ett annat blogginlägg om den saken =)

Nåväl tillbaka till samtalet med dessa för skolan så viktiga medarbetare.

Stefan, ja, jag namnger dig för du är så klok att jag gråter en smula, sa ordet relationskapital. Så vinner vi eleverna. RELATIONSkapital. Så sant! Under samtalet började två elever brottas, på skoj, men lite väl hårt, Stefan bara visslade på dem och de slutade med en gång - RELATIONSKAPITAL!

R E L A T I O N S K A P I T A L ! ! ! !

Jag säger det igen

R E L A T I O N S K A P I T A L ! ! ! !

Ett sätt att vinna relationskapital är att vara vänlig och generös i sin person. Här är en URBRA film om detta. Ta dig tid att kolla in den.

Jag önskar dig som läsare en fantastisk helg.

/Annetteplättekomlimangsutövare

Musik förändrar hjärnan

http://www.skolvarlden.se/artiklar/musik-forandrar-hjarnan-0


Fredrik Ullén hjärnforskare och konsertpianist.

Mål och mening

Har handlett min första C-uppsats.

Vilken rolig utmaning.

Min lärarkandidat var så väldigt väldigt duktig! Och jag har lärt mig massor om motivation och lärande.

Här är ett av de citat kandidaten valde. Jag älskade det omedelbart.

Den ene stenhuggaren som ser ganska bekymrad och sliten ut får frågan vad han sysslar med. Han svarar då: ”Jag håller på och hugger dom här jämrans stenarna fyrkantiga.” Den andra stenhuggaren som verkar mer tillfreds får samma fråga. Han svarar: ”Jag är med och bygger en katedral!”

(Ur: Svedberg, L. (2003). Gruppsykologi. Om grupper, organisationer och ledarskap. Lund: Studentlitteratur)

Vilket synsätt vill vi förmedla till våra elever? Vilket synsätt gör att de orkar även när det tar emot?

Retoriska frågor ;o)

Mål och mening ger motivation.