J A.
Enligt Wedel-Brandt i Jerlang (1999) är det vetenskapliga de erfarenheter som skrivits ner systematiskt och generaliserande. Det som händer i praktiken har fått en mantel av system och jämförelser så att slutsatser kan dras.
Vetenskap ger ytterligare en möjlighet att utveckla praktiken.
Det görs analyser av praktiken och forskaren letar efter uppsättningar av principer, som hänger ihop någorlunda logiskt och motsägelsefritt. Detta görs för att hitta det som är väsentligt i den praktik som studerats.
Dessa teorier blir ramen för den förståelse som behövs för att studera ett fenomen vidare, men även en utgångspunkt för kritik och diskussion av de problem som upptäckts.
Vidare säger Wedel-Brandt i Jerlang (1999) att teori utan praktisk erfarenhet är ointressant. Folkestad (2004) menar att den musikpedagogiska forskningen bör bedriva sina fältstudier där en stor del av det musikaliska lärandet sker, utanför de institutioner som vanligtvis förknippas med musikaliskt lärande.
Wedel-Brandt säger att
praktik utan tanke saknar mening och mål.
Upplevelsen av att teorier inte alls stämmer överens med den praktiska verkligheten kan enligt Wedel-Brandt (Jerlang, 1999) bero på att teorin inte har tillräckligt med underlag från praktiken, det kan också bero på att teorin är gammal och behöver förnyas.
Denna förnyelse är viktigt för att teorier ska vara funktionella. Vissa teorier behöver dock helt förkastas, det är de som inte har byggt en tillräckligt stadig grund. Teorier kan missbrukas, exempelvis när teorin bara ser individen som självständig och ignorerar att individen även påverkas av sin omgivning. Wedel-Brandt i Jerlang, 1999).
Japp, jag den doktorerande läraren Annette tycker vetenskapen berikar och förbättrar min undervisning. För det är eleverna som är målet med min forskning. Att ge barn och ungdomar ännu bättre möjligheter att lyckas med det de vill!!
/Annetteplätte25procentsseminarietextare
