lördag 18 juni 2011

soppatorsk

Bränslet är slut.

Det tog slut innan jag kom fram till mitt resmål. Det blev för många avtagsvägar under resans gång.

Nu tankar jag för fullt.

Målet är kanske inte det allra viktigaste, det kan vara så att själva resan är med värdefull än jag uppfattat. Jag trodde att jag fokuserade mer på själva resan än målet. Men så var det nog inte.

Jag tycker förresten att uttrycket "gå in i väggen", är helt felaktig många gånger. Vad då gå in i? Om man bara har väggar på alla sidor ditsatta av någon som har högre rank... vilka val har man då?

Det är inte så att man alltid kan välja att inte få soppatorsk. Kanske är det så att det finns de som slangar bensin från andra så att man helt plötsligt bara står där, med mätaren på rött fast man beräknat att man kan köra flera mil till. Nästa bensinmack är långt bort, det blir liksom bara att köra och hoppas på att man kommer fram.

Det gjorde inte jag.

Inte blev jag bärgad heller.

Jag puttar nu min egen bil i uppförsbacke.

Trixet måste vara att upptäcka de där tjuvarna som slangar bensin från en. Så man får behålla bränslet för att nå sitt mål, men också för att dela med sig till andra som behöver.

Kanske har några stannat på vägen och erbjudit bensin, men jag har inte sett dem. Kanske har andra passerat fast jag stått vid vägkanten och vinkat att jag behöver hjälp. Jag vinkade inte på rätt sätt. Kanske läcker tanken på för att den är trasig.

Det finns en del kansken och varför.

Men jag försöker få fokus på planmarken och nedförsbacken efter uppförsbacken.

Eller ska jag bara vara här och nu i uppförsbacken? Inte se framåt?

Näe, det är inte min melodi. Det som finns där framme har alltid gjort mig glad och gett mig energi.

Så just nu går jag i en uppförsbacke men tänker på nedförsbacke. (Eller, jag önskar att det var så... eller nej, jag önskar att jag åkte nedförsbacke istället)

Varför har jag så få räkmackor i mitt liv? Varför har jag istället gjort så många räkmackor åt andra människor?

Är det för mycket begärt att få en riktigt stor och god räkmacka någon gång?

Jag har inte gått in i någonting. Bara så ni vet. Jag är delaktig och ansvarig för mitt eget liv. Men min största brist har varit att inte vända på klacken och gå när jag blivit dränerad på kraft.

Annetteplätteslutpåorken.