måndag 10 december 2012

Gett upp eller gått vidare?

Satt med några tvåor idag. Det var ljuvligt. De kom före alla andra i klassen och vi satt och småpratade. Senare på dagen träffade jag nior som håller på att förbereda årets luciatåg. De är så himla härliga, jag riktigt lyser upp inombords när jag är tillsammans med eleverna.

Jag fick ett litet stygn i hjärtat eftersom jag snart lämnar grundskolans värld.

Och frågan som jag brottats med under ganska många år nu är om jag går från något eller till något. Sanningen är väl någonstans mitt emellan.

Hade jag kunnat stanna kvar i grundskolan utan att arbeta så jag blir sjuk hade jag nog stannat. Men kanske inte så väldigt många år till. Forskning har verkligen tagit ett grepp om mig. Jag tycker det är så oändligt roligt att ta reda på saker. Jag är obotligt nyfiken, och har nog alltid varit.

Men åter till grundskolan,
luften gick i ärlighetens namn ur mig.

Eller vad sägs om
400 elever (alla ska bedömas och jag träffar dem 40 minuter/vecka och för det mesta i helklass, dvs 30 elever som ska individuellt bedömas på 40 min... och i musik har man liksom inga skriftliga inlämningsuppgifter, det går inte ut på det, på musiken spelar man ju...)
på 3 olika skolor
fullt handledarskap på en skola jag är på 50% av tiden
Helklasser i musik i åk 1-5 och åk 9.
Undervisning i åk 1-9 med undantag för åk 6. 
Detta var min "belöning" när jag kom tillbaka från lärarlyftets forskarskola i musikpedagogik. Den tyngsta tjänsten i hela min karriär... Det fick ett ackomanjemang av låg löneutveckling under alla år i forskarskolan och lyftet som jag hoppades på när jag fick min examen, den uteblev. Motiveringen var; man får inte högre lön för att man har högre utbildning. Nähe. Och inte får jag använda mina nya kunskaper heller.

Det blev för snurrigt i min hjärna. Varför har man skickat en lärare på ett lärarlyft och sedan använder man sig inte av den nya kompetensen? Varför belönar man det hårda slitet som det innebar att genomgå denna forskarutbildning med den sämsta tjänsten som läraren någonsin haft? Och varför tycker man att det är rimligt med kraftigt försämrad löneutveckling?

Det är ett samhällsproblem. Det handlar om processer och ställningstagande som är utanför mig som person. Vill skolan inte ha lärare som vill gå så långt det bara är möjligt? Vill inte skolan ha lärare som vill flyga? Vill inte skolan vila på vetenskaplig grund?
Jag känner mig som en bricka i ett spel där jag blir symbolen för någonting rektorerna aldrig bett om, och det visar det med allt för tydlig skärpa.

De missade en sak bara. Jag är en människa.

Det blev för jobbigt för mig att stanna i grundskolan. Till och med för mig som är den största av alla entusiaster i skolan. JAG ÄLSKAR ATT UNDERVISA! Jag ÄÄÄÄÄÄÄLSKAR att se elever utvecklas och kunskapa. Det finns VERKLIGEN inte mycket som är bättre än det.

Men nu är jag på väg mot det nya, det lockande, det kittlande.

Jag har köpt vinterstövlar för det nya finns i andra änden av Sverige. Piteå. Tänka sig, Piteå. Som skåning är det ungefär lika långt bort som Italien. Och kanske lika mycket kulturkrock =D


onsdag 9 maj 2012

Att sitta bredvid någon på sjukhus


Ute springer tiden, jag springer inte med.
Ute springer livet, det är allt jag vill ha.
Ute blåser vinden, i ett gammalt träd.
Här blåser minnen runt i hela min själ.

Här går det långsamt, ändå allt för fort.
Jag hann inte med mycket blev helt ogjort.
Jag vill vara här, men ha ett annat nu.
Det är bara du, det är dig jag vill ha.


När man sitter bredvid någon på sjukhuset fungerar inte tiden som den brukar, den går både för långsamt och för fort på samma gång.

Man önskar sig långt bort från smärtan, men inte i tiden, eftersom tiden kanske innebär att min nära kära inte är kvar här på jorden. Man önskar sig ett annat nu, ett nu här och nu, som inte är detta som är, men man önskar sig inte fram i tiden, eftersom tiden där framme kanske är mer smärtsam än här. 

Rådvill i tiden,
hjärtesorg får mig att längta
rådvill i längtan
tiden är dyrbar
rådvill i själen, 
dyrbar längtan.


onsdag 14 mars 2012

Arbetsmiljö för lärare

Har funderat några dagar på om jag ville länka till detta blogginlägg. (Se nedan)

Mina tvivel bottnar i att jag verkligen älskar att vara lärare.
Att få vara med när ungdomar lär sig nya saker är underbart. Den glädje jag kan se hos en elev när hen lär sig t.ex. ett nytt pianokomp - mitt hjärta spricker nästan av glädje, varje gång! Det är så fantastiskt att få vara en pytteytteliten del av dessa fantastiska ungdomars liv!

MEN.
Skolpolitiker och skolledare förmår inte skapa en bra arbetsmiljö för elever och lärare.
Skolpolitiker förmår inte skapa en arbetssituation för skolledare som gör att de har möjligheterna att ta hand om sin personal och vårda och värdera deras kunskap.

Efter att ha forskat i 2,5 år och varit sjukskriven på heltid/deltid snart ett år, ska jag nu tillbaka till mitt älskade läraryrke. Men att vara lärare som undervisar är bara en ytterst liten del av min arbetsvardag. Dokumentationskraven är gigantiska. Jag är inte helt negativ till dokumentation, det är klart att eleverna och föräldrarna ska få veta vad jag anser om elevens kunskapsutveckling. Men varje lärare skulle behöva en sekreterare, då vi ska dokumentera i enorma mängder! Om vi lärare ska fortsätta med all denna dokumentation, då kan inte lärarna ha så otroligt många elever per vecka. Då får man anpassa elevantalet! Just nu ligger återigen ett förslag på långt över 400 elever för 100% musiklärartjänst. Och så är det för många musiklärare. DET ÄR VANSINNIGT!

Bara att skriva omdömen för 400 elever tar 100 timmar!!!!!!! Om jag lägger den otroliga tidsmängden 15 minuter per elev, för du som förälder vill väl
 att jag lägger åtminstone 15 minuter på ditt barn när jag ska formulera ett omdöme om hen? 100 timmar BARA till omdöme och lärares tidsspann för att skriva dessa omdömen är ca 3-5 veckor. Det är många timmar per dag! BARA till omdömen! Då tänker ni att lärarens administrativa tjänst slutar där, men det gör den inte! Till det lägger du åtgärdsplaner som tar BETYDLIGT längre tid att skriva, planering, rättning, möten, konferenser, vidareutbildning, nya betygssystem, nya kursplaner osv. Medan lärarna har fått 0!!!!!!! minuter mer i arbetstid till detta. DET SKA IN PÅ SAMMA MÄNGD TID SOM TIDIGARE! Det är ju idiotiskt! HUR kan våra politiker tillåta detta?

Jag ska presentera min forskning för Lunds kommuns skolpolitiker och skolledare den 22 mars. Och vet ni vad! MED STÖD AV DET JAG KOMMIT FRAM TILL I MIN UNDERSÖKNING KAN JAG MED LÄTTHET TA UPP DETTA OCH GE DEM EN VERBAL SNYTING! Och det hoppas jag att jag kan/vågar göra!


LÄS NU BLOGGINLÄGGET OCH GÄRNA KOMMENTARERNA EFTERÅT! Skriv sedan till dina skolpolitiker och kräv bättring för lärarnas arbetssituation så att DINA barn kan få en fantastisk skolgång!

Och du som är elev! Skriv och kräv det samma. BRA ARBETSMILJÖ FÖR LÄRARNA GER JUST DIG DE BÄSTA MÖJLIGHETERNA! Vi lärare vill att ni ska lyckas! Därför sliter vi som idioter för att ni inte ska drabbas av denna idioti som råder! 



http://johankant.wordpress.com/2012/03/10/en-lararskildring/