wtf (som eleverna hade skrivit på facebook)

Upplever det paradoxala med

att vara bättre lärare än någonsin

och mer utbildad än någonsin.

Men jag upplever ett minskat förtroende till min kunskap från vissa håll.

(Ja, det finns ett samband mellan utbildning och kompetens. En bra lärare blir bättre med utbildning. En dålig lärare blir väl aldrig något annat eller?)

HUR gick det till?

Bor vi i jantesverige?

Är tjocka, snygga, välutbildade och livligt ivrigt artikulerade kvinnor provocerande på något vis?

Ja, jag beskrev just mig själv som tjock och snygg... inte så jantesvenskt va?

Tack å hej

Nettanfattarintejantegrejenplättan

Björklund tar poäng - han stöder fler lektorer i skolan.

I länken nedan skickar regeringen

en tydlig signal till SKL (Sveriges Kommuner och Landsting).

Jag är enig med dem i detta. Från 1700 lektorer för 20 år sedan till knappt 200. Det är inte rätt väg. Det är dags att satsa på skolan och våra ungdomar igen. Skolan ska vila på vetenskaplig grund.

Läs:

http://www.regeringen.se/sb/d/14068/a/166986

Fler lektorer i skolan. Skolan behöver vetenskap och vetenskapen behöver praxisfältet.

Framför allt så behöver våra barn och ungdomar det allra bästa för att bli det allra bästa.

Nettanlitehoppplättan

Idag är jag ganska bitsk mot Björklund.

Mitt tidigare inlägg

syftade inte till någon

särskild skola eller utbildning.

Det syftade till det allmäna klimatet för svensk skola.

Ett klimat som anläggs av vår högsta skolpolitiska företrädare - Björklund. Han poängterar SIN EGEN upplevelse i skolan.... då någon gång för 20-40 år sedan. Han säger goda saker om en av sina lärare, och utifrån hans upplevelse ska han forma en HEL SKOLA. JA, så ser ALLA på skolan. UTIFRÅN SINA EGNA LÄRARE. Hmmm.... man kanske skulle ha en liiiiite högre blick när man är politiker? Lärare är fantastiska! Och de ska lyftas. Men skolan ska inte utformas efter vad man tycker... Den S K A utformas efter vetenskap och lärares kunskap om praxisfältet. INTE efter ekonomi eller vad alla som gått i skolan tycker om den...

(TÄNK OM VI SKULLE UTFORMA LÄKARPROFFESSIONEN PÅ SAMMA SÄTT!!! Tänkte väl det... det är det ingen som vill. Där vill de flesta att man bygger verksamheten på vetenskap (ibland kanske för mycket?) trots det styr ekonomi även där. EKONOMI fasen vilket förhatligt berg att bestiga.)

Vetenskap om lärande säger att kreativitet är .... nu ska jag säga det enkelt så att till och med Björklund hänger med.... MYCKET BRA för barns och ungdomars (och vuxnas) hjärnor, det gör dem SMARTARE!

Att kreativt lärande

inte prioriteras mer är en skam,

på torra land.

Det kreativa lärandet kan man hitta i exempelvis estetiskt lärande och kemins "labbar", men det är INTE ÄMNET SOM AVGÖR hur man arbetar med att utveckla elevernas kunskapen inom ämnet. Det är faktiskt lärarens inställning och förmåga. Det är lättare i vissa ämnen än andra. OCH jag tycker inte det måste finnas i alla ämnen. DESTO VIKTIGARE DÅ ATT BEVARA OCH STÄRKA DE ÄMNEN DÄR DET FINNS!!!

Många, med Björklund i täten, drar en parallell mellan detta sätt att lära och flumskola. Att lära sig utifrån kreativitet är inte detsamma som att nedmontera kunskap!

KUNSKAP ÄR

(nu säger jag det enkelt så att till och med Björklund hänger med igen)

SUPERBRA!

En nedmontering av kreativa ämnen i skolan är en nedmontering av framtiden!

Jag tycker faktiskt att Björklund gör en bra sak. Hans politik (ja, det är inte hans politik, men han står som ansvarig politiker) skapar möjlighet för lärare att gå vidare och utvecklas genom exempelvis lärarlyftet.

Problemet är bara att lärare inte kan använda sig av sin nya yrkesnivå, för när de kommer tillbaka till praxisfältet har skolan inte råd att använda dem på något annat sätt än tidigare.

Lektorstjänsterna

riskerar att bli ett ENDA STORT skämt om det inte med en titel

följer högre lön och mindre undervisning och forskning i tjänsten.

För vem vill slita som en tok för att inte få någonting för det?

UTBILDNING MÅSTE ALLTID ALLTID ALLTID

AAAAALLLLLTTTTIIIIDDDD

löna sig!

Och de som ska ha ut mest av det är -

E L E V E R N A !

Personligen skiter jag fullständigt i vilken titel jag har, jag har arbetat oerhört hårt för att få göra det jag gör (jag är doktorand i musikpedagogik och jag längtar tillbaka till mitt högstadium där jag får använda mina nya kunskaper hos eleverna) och jag vill (läs borde och ska) ha MER LÖN och MINDRE UNDERVISNING och MER FORSKNING i min tjänst.

För då, mina kära läsare, DÅ kan vi höja statusen för läraryrket. DÅ STANNAR FORSKANDE LÄRARE KVAR I SKOLAN! Det krävs en endaste enkel gissning för att fundera ut om detta kommer höja kvaliteten på undervisningen i skolan. - SJÄLVKLART!

Avslutningsvis.

Många föräldrar förstår inte hur bra många lärare är och vilka mirakler de utför varje dag och varje stund.

Man måste förflytta

fokus

från lärare och skolledare och

gå hårdare åt politikerna som nedmonterar

skolan med ena handen och ger

bröd och skådespel med den andra.

Nettan-villstartaegetpartisomharnågotattkommamed-plättan

Till alla politiker

Jag hatar

verkligen genuint

H A T A R

att skolor styrs av pengar. Eller snarare bristen av dem...

Politikerna verkar tycka att det inte behövs särskilt mycket pengar för att bedriva en god verksamhet för eleverna... de har fel!

Skärpning politiker. Ni är patetiska om ni tror att det går att göra kladdkaka av bajs.

Over and out

Nettanledseninisjälenplättan

I alla fall om vi vill att våra elever ska nå sin fulla potential.

Det är inget nytt att lärandet hos våra barn

och ungdomar inte optimeras i skolans värld.

Deras kunskap skapas främst i andra sammanhang såsom rockband, familjer, egna valda aktiviteter, organisationer osv, det vill säga institutioner eller sammanhang som vi vanligtvis inte förknippar med lärande. Det vi sysslar med i skolan skulle totalt sakna sammanhang för eleverna om de inte hade tidigare erfarenheter att hänga upp all vår information på.

Det är konstigt att vi lärare år efter år accepterar att eleverna inte lär sig mer i skolan med tanke på hur lång tid de spenderar där. Hur kommer det sig att vi nöjer oss med att ha undervisat och kallar det vårt arbete istället för att försäkra oss om att varje elev når sin fulla potential varje lektion.

Jag är kritisk även mot mig själv.

Problemet är verkligt i skolan. Och delvis en produkt av en orimlig tidtabell (som kallas schema) samt andra ramar i skolans värld som har fokus på tids- och kostnadseffektivitet istället för lärandeprocesser.

De allra flesta lärare är

mycket duktiga pedagoger.

Tyvärr är vi lärare dåliga på att se varför barnen inte når sin fulla potential och vad av det som beror på oss som lärare och oss som institutionen skola. Vi är också rädda för att vara självkritiska och se på oss själva utifrån ett perspektiv där lärandet står i centrum, inte boken eller våra tankar om vad som är viktigt.

Däremot är vi väldigt duktiga på att se vad eleven behöver förändra, eller vad andra faktorer och sammanhang som finns kring eleven behöver förändra. Men är detta egentligen en ursäkt för att lärandet i skolan inte optimeras? Eller ska denna kunskap om eleven förändra vårt sätt att möta eleven? Och då talar jag inte om stödinsatser i form av exempelvis specialundervisning. Jag pratar om det dagliga mötet med ALLA våra elever VARJE lektion VARJE skoldag. Är det eleven eller vi som måste förändras? Någon gång måste det väl ändå vara vi lärare som måste förändra vårt sätt att möta någon elev?

Alla elever vi möter tar emot vår kunskapsinformation på sitt eget sätt. För varje elev har ett eget universum av erfarenheter som all ny kunskap färgas av. Det är lätt att glömma att även våra elever i skolan har erfarenheter som är en del av dem. Det är också lätt att glömma att det är de som är i centrum för vårt arbete, eleverna. Det är inte vi lärare.

Vi måste möta våra elever DÄR DE är

och inte tvinga dem att möta oss där vi är.

i alla fall om vi vill att de ska nå sin fulla potential varje dag, varje lektion.

Nettanhemmaigenplättan

Sir Ken Robinson

För bra för att inte dela. Tack http://andersereniustyckertill.blogspot.com

Att lyckas lära

Jag har tidigare skrivit att lust och smärta är

effektiva när man pratar om lärande.

Jag står fast vid det. Men vill lägga till att man lär sig kanske inte just när man är inuti smärtan, utan när man är på andra sidan av den.

Jag försöker alltid vara positiv när någon inte klarar av en uppgift eller kanske misslyckas med en uppgift. Jag säger, och menar det - "Man lär sig mycket när man gör fel. Njut av att du får lära dig något även om det känns jobbigt just nu."

Men.

Kanske menar jag egentligen att man lär sig mycket första gången EFTER man gjort fel. När man gör det rätt, eller bättre.

Det kanske är i lyckandet efter misstaget som det verkligt stora lärandet finns?

I SÅ FALL är det extremt viktigt att vi lärare hjälper våra elever/studenter när de misslyckas och visar dem en väg för att lyckas.

För övrigt går det att hävda att inte en enda lärare har lärt någon elev någonting någonsin. Det är alltid eleven som lär sig. Vi är blott ett verktyg för att de ska kunna lära sig något.

I ett sådant perspektiv tycker jag att det måste finnas ett större krav på kunskap hos läraren. För om eleven styr sitt lärande (vilket jag verkligen tror att de gör, det är liksom det min avhandling handlar om, denna tanke finns i det sociokulturella perspektivet) så måste vi lärare kunna vara en hjälp på de olika vägar som eleven behöver gå för att lära sig så bra som just den eleven kan.

Alltså en skola styrd utifrån elevens behov istället för utifrån lärarens. Det ställer krav på att fortsätta vilja utvecklas och fortbilda sig som lärare. Det ställer krav på oss lärare att vi vill lyssna på eleverna och att vi är intresserade av deras lärande och inte bara vår egen undervisning.

Vad händer om vi vänder på skolsteken? Utgå från elevens lärprocess och inte den egna undervisningen.

Är det inte sådana lärare som bygger en fantastisk skolvardag för våra elever?

Nu är det helg. Den är helig. Familj och vänner ryms endast där. Inget jobb. Amen

/Annetteplättelärandetänkare