Länge leve örat!

Varför har en del svårare än andra att lära sig texter? Skillnaden kan enligt Säljö (2000) bestå i hur man ser på texten.

Den som är inriktad på att memorera texten kommer att bete sig annorlunda än den som antar att textens innehåll går att förstå.

Vilka texter presenterar vi för eleverna i skolan?

De texter vars innehåll har mening och är möjliga att förstå?

Tilltron till den skrivna textens förträfflighet genomsyrar hela skolan. Varför tycker många i skolan att det vi lär genom ögat är bättre än det vi lär genom örat? Lärare må säga att de inte tycker, eller undervisar så, men om vi tittar på våra elever så tror de att det skriftliga överträffar det muntliga. Någonstans har eleverna fått det ifrån... De gör ju som bekant inte som vi säger, de gör som vi gör... (För övrigt passar detta talesätt mycket bra in i ett sociokulturellt perspektiv)

Nu tänker jag sticka ut hakan när de nationella proven blir allt viktigare i skolan.

Kan man inte bara ta bort alla prov? Talar de om vad eleverna kan? Egentligen?

Talar de inte bara om vad eleven kan presentera på ett papper just vid provtillfället. Eller vad de vågar säga just i det gruppsamtalet.

Säger jag som älskade prov i skolan. Och jag älskade att få betyg, på ALLT! Klart jag gjorde, jag tyckte ju det var lätt, och även om jag inte var bäst ville jag bli bedömd på ett tydligt sätt.

Som lärare funderar jag nu. - Bedömning och kunskap... är de kompisar?

Ps. När jag lyssnar på redovisningar lyssnar jag på det som är rätt, inte det som är fel... jag vill ju veta vad de kan, inte vad de inte kan.